

På vägen har vi mött många inspirerande och engagerade människor och idéerna om hur vi kan utveckla våra bygder har varit intressanta och spännande. Varje byaträff har varit unik, men så här i efterhand kan vi se att det även fanns vissa gemensamma frågor. Vi var nog ganska överens om att det positiva byatänkandet är något bra, att det är något som kan utveckla våra bygder, men att vi bör se upp med det negativa byatänkandet, och försöka motverka det.
Christina Smit, nyinflyttad Nordanstigsbo från Holland fångade ögonblicket: "om vi inte hade haft problem med ekonomin så hade vi inte varit här ikväll och fått veta att det finns fler som också tänker positivt och framåt".
På byaträffarna informerade Visionsgruppen lite kort om visionarbetet och vad som hänt och vad som komma skall. Finalen för den här visionsresan går av stapeln den 6-7 februari 2010, då alla Nordanstigare är inbjudna till en kryssning i visionens tecken. Inför kryssningen är också en tävling utlyst, och första pris i tävlingen är att kostnadsfritt få fiber indraget till valfri gemensam möteslokal i byn.
Kvällen började med att Visionsgruppen kort berättade om visionsarbetet och det kreativa racet, kick-offen för Vision 2020 och vilka idéer som kom fram då. Bland annat så startades då projektgrupper för att samordna föreningslivet i Nordanstig och en ny entreprenörsskola ska startas.
I Gnarp tyckte många att man borde satsa på en vackrare miljö omkring oss, men någon lösning på problemet tycktes inte vara inom räckhåll. Man ville också utnyttja vår vackra miljö, och där fanns bland annat idéer om att förpacka upplevelser och närproducerade varor och göra dessa lättillgängliga för turister.
Läs mer om Gnarps byaträff
En fråga som engagerar hela vår bygd är kommunikationer. Vår kommun har långa avstånd både fysiskt och psykiskt. De flesta byarna efterfrågade mer information från kommunorganisationen. Vad händer i vår kommun egentligen?
Det diskuterades på olika håll hur man hämtar information, kanske finns den där någonstans, men den är svår att hitta? Den yngre generationen har poängterat att det är viktigt att fysiskt kunna flytta sig runt i kommunen men också utanför kommunen.
Någonstans kände jag ändå att ett litet frö har börjat grott, att vi genom resans gång närmat oss varandra. Jag önskar att alla deltagarna kunde vara med på alla träffar, och se hur lika vi är egentligen, hur vi kan samverka för att tillsammans skapa utveckling för våra bygder och framför allt, hur vi kan närma oss varandra. Det är dags att lägga stridsyxan åt sidan och börja inse att vår framtid ligger i våra händer, just nu. Som Bamse en gång i tiden sa — ingen kan göra allt, men alla kan göra något!
Skrivet av Kristina Källström-Gernes
(pdf, 430 kB)